|
Start |
Recensioner och annat (o)trevligtAtt bli recenserad är alltid kul, det visar att
någon bryr sig. Saxat ur Backstage - 95: SIMON & THE PROBLEM CHILD. Ett av Stockholms äldsta punkband, Simon & The Problem Child, har tidigare gjort sig ett namn som ett gediget liveband. Nu har de gått steget längre och fäst sina alster på platta, och det är inte en dag för tidigt. Simon & co har rötterna i den första vägen av punkband och därför låter det bl.a. en del Clash, lyssna på de typiska reggaetakterna som dyker upp strax efter lergökssolot (?) i "Sossejävel", och KSMB, "Hopp" och "Aldrig mer", om dem. Lägg till det mycket hjärta och sångarens lätt desperata stämma som ger texterna mycket trovärdighet. Bandets styrka ligger annars i låtsnickerandet. De har mycket starka låtar som står sig väl i dagens utbud, problemet för dem är väl bara det att det inte ligger på rätt bolag för att riktigt nå ut. Ge den därför en ärlig chans. Refrängerna har epoxykaraktär så jag vill se den person son inte kommer på sig själv att gå och nynna på minst en av deras låtar efter att ha lyssna på "Ner med julen". Det är egentligen bara i "Det går åt helvete" som de tappar taget lite och blir allt för flåshurtiga. Rekomenderas å det varmaste! /L.L Saxat ur ***** 95. SIMON & THE PROBLEM CHILD. "Punk på enbart svenska hittar man på Simon & The Problem Childs album med en skär gris som protesterar med ett plakat med Ner med julen på omslaget. Inte illa detta heller eftersom Stockholmsgänget gisslar allt ifrån Anne Wible, Ulf Ekman och sossedjävlar till Latin Kings med både tempo och musikalisk finess." /Bert Gren. |